Ordspråksbok

Tema:

Bättre är att bo i en vrå på taket än att ha hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

var I

Bättre är att sitta på en gata i regn än att dela en gyllene sal med en kvinna som ständigt klagar.

var II

Bättre är att cykla på en stenig stig i motvind än att vila på mjuka kuddar hos en kvinna som söker strid.

var III

Bättre är en skiva torrt bröd i skogens tystnad än en dignande festmåltid där bittra ord kryddar maten.

etc

Bättre är att bo i en grotta bland bergens skuggor än i ett palats där väggarna ekar av missunnsamhet.

Bättre är att skydda sig under en tunn mantel i kylan än att värma sig vid en eld som matas med vrede.

Bättre är att lyssna till vargens tjut på heden än till en tunga som aldrig tröttnar på att klaga.

Bättre är att bygga sitt bo i en ihålig ek än att dela ett fäste med en som sår tvedräkt.

Bättre är att segla på ett stormigt hav i en bräcklig båt än att ligga i säker hamn med en fridlös själ.

Aforismer

Hellre en ensam vrå än ett delat helvete.

Sämre är guld med gnat än gråsten med ro.

Takets hörn är rymligare än ett palats fyllt av kiv.

Tema

Om din kvinna är hungrig, ge henne att äta, om hon är törstig, ge henne att dricka. Då samlar du glödande kol på hennes huvud, och Herren skall belöna dig

var I

Om hon möter dig med hårda ord, svara med mjuka viskningar; ty där vreden söker flamma, gjuter saktmodet olja på vågorna. Då bygger du en bro över avgrunden, och friden skall återvända till ditt hus.

Om hon vänder ryggen åt din omsorg, bädda ändå hennes vila mjukt; om hon förskjuter din hand, låt ditt ansikte ändå lysa av tålamod. Då blir din godhet som en spegel för hennes inre, och hon skall finna sin egen bättring i din kärlek.

Ge henne blommor när hon sår tistlar i din trädgård; ge henne lovord när hennes tunga är snar till klander. Ty liksom solen smälter vinterns hårdaste is, skall din uthållighet mjuka upp ett förhärdat hjärta.

Bättre är att uthärda i tystnad och ge i överflöd, än att kräva sin rätt och förlora sin själ. Den som sår kärlek där hatet gror, skall skörda en välsignelse som inget guld kan köpa.

Låt din givmildhet vara ett skydd mot trätan; när hon kräver, så ge mer än vad som begärts. Då förvandlar du din motståndare till en gäldenär, och din rättfärdighet skall lysa likt morgonrodnaden.

När hon släcker elden i spisen med sina klagomål, hämta då ny ved och tänd den med ett leende. Då bränner din godhet starkare än hennes kyla, och Herren ser vem som håller hemmet varmt.

Om hon ger dig en bägare av galla, svara med att räcka henne honung; inte för att du döljer sanningen, utan för att du äger din egen frid. Den som ger sötma för beska, skall finna att hans eget liv smakar gott i Guds mun.

Tema

En kvinnas list övergår mannens förstånd

Som djupet i ett hav som ingen lottat, så är en kvinnas tanke för en man; han ser krusningen på ytan, men hon känner strömmarna vid botten.

Mannen bygger murar av sten och tunga bjälkar, men kvinnan finner vägen genom nyckelhålet; hans styrka är en murbräcka, men hennes list är en osynlig nyckel.

Bättre är att fånga vinden i ett nät än att tro sig ha genomskådat en kvinnas avsikt; ty när han tror att han leder vägen, har hon redan stakat ut målet i hans dröm.

En man talar med tungan, men en kvinna med tystnaden; i hennes outtalade ord ryms mer visdom än i alla hans lärda utläggningar. Hans förstånd är en fackla, men hennes list är stjärneljuset.

Som en bäck som finner sin väg runt det hårda berget, så vinner hennes list över hans envishet. Berget står stilla i sin tro på sin kraft, men bäcken når till slut fram till havet.

Mannen räknar sina steg och tror sig veta vägen, men kvinnan känner vädret innan molnen hopats. Hennes list är som doften av regn; man ser den inte, men man vet att den förändrar allt.

Ett nät av silke är tunnare än en spindeltråd, likväl håller det lejonet fångat. Så är en kvinnas list: den känns inte mot huden, men den styr stegen dit hon vill.

Mannen bär kronan, men kvinnan vänder huvudet. Hans förstånd räcker till att befalla, men hennes list räcker till att styra viljan bakom budet.

Dåren tror att han har lurat den klyftiga kvinnan, men hon har redan gett honom segern som en gåva för att vinna kriget han ännu inte anat.

Den vise mannen frågar: "Varför?" Den listiga kvinnan svarar: "Därför", och i det enda ordet ligger en värld av skäl som han aldrig kan utgrunda.

Den andre (av tre) vise mannen frågar: "Varför?" Kvinnan svarar: "Håll käft gubbjävel", och i de orden ligger en rymd av skäll som han aldrig kan uthärda.